Predikaren

En föreställning om jakten på mening i en värld tömd på mening. En monolog om obesvarad kärlekslängtan och kriget som välsignelse. Ett ordflöde i gränslandet mellan teater och poesi. En manisk och sorgsen rolldikt. En döende körskolelärare för talan. Han berättar om sjukdomen han lider av, sitt arbete, sina föräldrar och sin sista elev. Han är besatt och förälskad, och fylld av hat och förakt. Han talar i mun på sig själv, kastar sig från utsaga till utsaga, motsäger sig och upprepar sig. Han är en hjälpligt sammanhållen gestalt, skådeplats för motstridiga impulser och känslor, för krigets malande bilder och tal. Han är en drömmare och visionär, rabulist och domedagsprofet, vitsmakare och demagog. Han talar i mörker, blind av ljus. En självutnämnd kung av Jerusalem. Föreställningens klangbotten är den bibliska texten. Nyckelorden födas har sin tid, dö har sin, är dess motto. Men förlagan förvrängs till oigenkännlighet, upphasplad och nedmald av vår samtids katastrofer. Rollen som körskoleläraren spelas av Hannes Meidal. Text och regi: Gabriel Itkes-Sznap På scen: Hannes Meidal Musik: Kornél Kovács Foto: Frida Vega Salomonsson Ljud och ljus: Josef Moberg Föreställningens längd: Cirka 60 minuter Plats: Benhuset, Katarina kyrkogård Datum: 11, 12, 20 & 21 december